Svedjebrukarna från främst Savolax i det inre av Finland erbjöds under 1500-talets slut nya bosättningsområden i de skogrika delarna av mellersta Sverige. Mångtusentals sökte sig med tiden hit och orsaken anses främst vara ofred och försämrade förhållanden för svedjebruk i hemlandet.

1590 är ett viktigt datum i Hälleforsbygdens historia. Då tog Simon Finne upp en gård vid sjön Sången strax väster om Hällefors. Simon i Sången anses som den förste finske inbyggaren i trakten. År 1606 fanns fyra finska familjer i Bergslagsskogarna och ca 30 år senare var antalet 24. Den förste finske nybyggaren i grythyttan hette Mats och kom dit 1596 och i Hjulsjö bosatte sig Clement Finne 1606.

Nybyggarna hade vid 1600-talets mitt blivit så många att församlingarna i bygden höll sig med finsktalande präster. Svedjebrukskulturen bredde ut sig över bergslagen och i omgivande Finnskogar i Värmland, Dalarna och Gästrikland.

Konkurrensen från järnbruken om skogen medförde att svedjebruket dog ut under 1700-talet i Bergslagen. Den speciella bostadsformen med rökstuga levde dock kvar till slutet av 1800-talet liksom det finska språket. I dag minner gårdslägen, drag i byggnadsskicket och finskklingande namn på sjöar, berg m.m. om att bygden koloniserades av svedjebrukare från främst Rautalampi storsocken i Finland.